"Den isländska humanistorganisationen Siðmennt kämpar med en reaktionär statskyrka i en frostig men underskön miljö. Christer Sturmark möter ordföranden Hope Knútsson i Reykjavík.
[...]
CS: Talar du nu om statliga skolor?
HK: Ja, de är alla statliga. De gör som de vill. De tar barnen till kyrkan utan att fråga föräldrarna och i kyrkan måste barnen delta i religiösa ritualer. Många ser inte något fel med det. Många föräldrar har så lite tid för sina barn att de är tacksamma för att skolan tar hand om dem.
Nu har vi fått en ny titel, ”skolpräst”, och de har installerats i fyra distrikt på Island. De har ett kontor på skolan och man tillåter prästerna att komma in i klassrummen och ta med sig barn till vad de kallar ”själavårdande samtal”. Föräldrarna vet för det mesta inte om detta förrän barnen kommer hem med en liten lapp som talar om att han eller hon har träffat prästen. Vi har protesterat mot detta varje dag den senaste tiden, och många föräldrar har skickat in klagomål som vi publicerar på vår hemsida. Vi har samlat dessa klagomål under lång tid nu och har påtalat för myndigheterna att allt detta är olagligt. Det strider mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, det strider mot lärarnas etiska kod, det strider mot Islands konstitution, det är diskriminering. Det finns ingen annan grupp som skulle tillåtas komma in i skolan och göra vad de här prästerna gör. Det här ämnet har varit ett mycket hett spörsmål varje dag de senaste fyra-fem veckorna."
Humanisten Nr.02 / 2007
Men til gjengjeld har Island bare 7 kreasjonister!
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar